hur går vi vidare härifrån

Jag är så rädd för att aldrig mera träffa vissa människor. Folk försvinner nu, överallt och ingenstans. Jag är rädd för att vänner man har nu i framtiden bara är "bekanta". Visst är det väl ganska läskigt hur allt förändras så drastiskt? Och samtidigt är jag så otroligt pirrig och förväntantsfull inför vad det ska bli av mig. Jag längtar efter att he mig ut i världen och göra spännande, läskiga saker, träffa nya vänner och skaffa mig fler bekanta, inte bry mig om ifall pengarna inte räcker. Jag vill tatuera in det löser sig (men kanske på något annat språk för det är mycket fränare) någonstans på kroppen för saker och ting brukar ha en tendens att göra det, lösa sig alltså! Jag vill få fina erfarenheter som ser bra ut i ett cv men också är minnen för livet. Jag vill festa, leva livet och bara vara ungungung och dumdumdum. Efter det vill jag skärpa mig och utbilda mig, skaffa mig ett jobb där jag trivs och tjänar pengar, träffa en snygg man och bo i mitt hemtrevliga hus med mina hästar, mina väluppfostrade barn och min snygga man. Och på helgerna träffa mina vänner och ibland också mina bekanta. Shit, jag har ju planen. Let's make it happen liksom.

först ska han till vänster bort! =(

Tack för att du tar dig tid
att kommentera mitt inlägg :)






»
»
»

Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!